Way out wests bästa

Precis som Ledley tänkte jag presentera min topp5 lista över de spelningarna som var absolut outstanding under helgens fantastiska festival i slottskogen. I mitt fall så motsvarar topp fem listan ungefär förväntningarna jag hade inför festivalen, dock med en oväntad akt på 5:e plats samt en svensk legendar med käpp som överaskade oerhört positivt och gjorde festivalens näst bästa spelning.

Way out west 2009, bästa spelningar enligt Montana;

1: Patrick Wolf
Helt fantastiskt otroligt bra spelning, 26 åringen från London gör en helt magisk spelning. Trots att han bara får 50 minuters speltid och det kl 13.00 på lördag förmiddag så gör han festivalens i särklass bästa spelning. Med en fantastisk musikalitet,enorm energi och skön humor lyfter han denna intima tältspelning till oanade höjder som krossar allt annat på Way out west 2009. När han avslutar 50 minuters extas med fantastiska låtarna Hard times samt Magic Position är euforin total och känslan av den perfekta spelningen kan knappast komma närmare.

2: Olle Ljungström
Olle Ljungström är tillbaka med besked! Efter de senaste årens stora personliga problem samt vårens missöde där han bröt båda sina ben i en olycka och tvingades uppträda i rullstol är Olle nu återigen på benen och det med en helt ny livsglädje och härlig scen närvaro. Publiken är med på noterna redan från första sekund och de lämnas inte besvikna. Olle trollbinder publiken med sina underbara humoristiska mellansnack och under 67 minuter spelar han inte en enda dålig låt, han är helt klart på spelhumör och det syns att han återigen älskar att stå på scen. Responens från publiken är total och allsången eskalerar flera gånger under låtar som en apa som liknar dig, norrländska präriens gudinna och vi är som gjorda för varann . Tack som fan Olle!

3: Joel Alme
Efter succédebuten a master of ceremonies släpptes i april 2008 har Joel varit oerhört sparsam med liveframträdanden, en sparsamhet som han själv skyller på ett visst mått av scenskräck. Denna spelning var därför oerhört efterlängtad av många med mig. Joel inleder aningen nervöst och osäkert, men efter några låtar är han varm i kläderna och står sedan för en spelning i särklass. Den intima scenen på kajskjul 8 är den perfekta miljön för Joels framträdande och till publikens förtjusning varvar han sina fantastiska kompositioner från debutalbumet med en hel del nytt material från skivan som släpps i höst. En skiva som för övrigt tycks vara starkt inspirerad av Springsteen. En bättre start på WOW 2009 än Joel Alme kunde man inte ha önskat sig ens i sin vildaste fantasi.

4: Arctic Monkeys
Festivalens största headline gör oss ingalunda besvikna, detta är brittisk indierock när den är som bäst. Material från bandets två första skivor varvas med nytt material som släpps i höst och publiken är i extas. Sångaren Alex Turner kör en skönt arrogant stil som man bara måste älska, korta sköna mellansnack å inget löjligt smicker. Brittrockens arvingar och framtid stavas definitivt Arctic Monkeys!

5: Teddybears
Teddybears får äran att avsluta Way out west 2009 och som man gör det. Bandmedlemmar med kostymer och stora björnhuvuden ger precis allt i alla lägen och tillsammans med den enorma scenshowen blir detta en party explosion utöver det vanliga. 5000 personer vid tältscenen står handfallna och bara hoppar i 60 minuter, Mäktigt är ordet!

Festivalen fiasko: Glasvegas
Riktigt, riktigt dåligt! Förra årets jättehype gör en spelning som inte på något sätt är värdigt en festival av Way out wests kaliber. Ljudet är katastrofalt, trummisen är värdelöst, sångaren är passiv, oinspirerad och ägnar sig åt någon form av löjligt pinsamt publiksmicker och resten av bandet bara står som statister och plinkar på sina instrument. Detta är dåligt på riktigt.