Joel Alme - Waiting for The Bells

Första gången jag lyssnar på Waiting for the Bells tänker jag mig Joel Alme på en gata vid Greenwich Village, New York. Ifrån en cafébar kikar en ung Bob Dylan ut. Med intensiv nyfiken blick följer han varje rörelse Brännöslyngeln desperat och elegant utför. Det är mörkt och regnar, men allt Alme bryr sig om är att få sjunga sina kärleksvisor. Den egensinnige Dylan imponeras.

Joel Alme balanserar på en lina som är en millimeter tunn men är självsäker nog att inte trilla ner. Nya skivan Waiting for the Bells är svulstig och storslagen. Varje melodi är mäktig och viktig. Det är innerligt. Jag hämtar andan efter varje sång. Varje låt är som ett Hollywoodbröllop till sjöss. Romantiken Joel Alme.

Alme är pretentiös och opretentiös på en och samma gång. Han inbillar sig inte vara något extraordinärt överjordiskt. Samtidigt är det bara kärlek och darling, darling, darling hela tiden.

När vi såg Alme i somras så kände vi direkt Badlandsliknelsen. Den låten är No Class och den är en av albumets stiligaste (med 30 sekunder kvar hör man Joel:Aa det är bra nu!). No luck to Give är något att plocka fram när vi ser solnedgången ifrån en klippa i sommar. Waiting for the Bells är ett ledmotiv värdigt den här fullständigt underbara lilla popplattan. You Will get it only Once känner ni väl till vid det här laget? If you got somebody Waiting är ännu en enorm blottning av ens innersta väsen.

Stil, klass, Joel Alme. Prinsen av Göteborg har gjort det igen.

Betyg: 9 Ledley´s

Dagens video: Johnossi - Bobby

/Ledley

Warm heart of Africa

Influenserna ifrån det Afrikanska musikvalvet har ju de senaste åren fått sig en uppsving inom den västerländska popmusiken. Två av deras största fans är som bekant högaktuella Vampire Weekend och The Very Best. Tillsammans slog de sistnämnda och Vampire Weekends frontfigur Ezra Koenig sina kloka huvuden ihop för att spela in den här lilla glädjespridaren. Testa dig själv: försök att inte le.



Och från 1986, från Paul Simons fantastiska Graceland, Diamonds of the Soles of Her Shoes.



/Ledley

First Aid Kit

Karin Dreijer (Honey is Cool, The Knife och nu senast Fever Ray) var den som för i runda slängar två år sedan upptäckte begåvade syskonparet Klara och Johanna Söderberg. Tillsammans arbetade de fram First Aid Kit:s finfina debut-EP Drunken Trees.

Två år av festivalspelande, pluggande och folkpopslyssnande senare är nu tjejerna tillbaka och har nyss släppt sin första fullängdare i skivan The Big Black & the Blue. "Vi har blivit mycket bättre och utvecklat sången",är deras egen utvärdering av deras utveckling sedan Drunken By Trees.

Som sig bör efter nytt skivsläpp så ger sig nu First Aid Kit ut på turné. Och med sig på bussen har de trummisen August Berg (Moneybrother, Taken by Trees). Tillsammans ska de göra Europa och är du intresserad av att se de två sångfåglarna live så har du möjligheten då de först gör en spelning i Lund den 28:e mars för att sedan avrunda turnén med en spelning på Pustervik den 31 mars och efter det göra bokslut på Södra Teatern i Stockholm dagen efter. Även ett gäng konserter i USA ska vara inplanerade.





/Ledley

Röda tegelväggar & liljevita hjärtan

Som den sucker för brittisk pop och rock man är så satte jag mig för att snickra ihop en liten lista innehållandes vad jag anser är jävligt vass musik. Nåt nytt, nåt gammalt och alltsammans ifrån England. Lyssna på nedanstående låtar HÄR.

1. Libertines - What became of The Likely Lads
2. The Cure - Friday I'm Love
3. Arctic Monkeys - If you Were there, Beware
4. Joy Division - Transmission
5. The XX - Infinity
6. The Clash - London Calling
7. Bat for Lashes - What´s a Girl To Do?
8. Peter Doherty - New Love Grows on Trees
9. The Last Shadow Puppets - Seperate and Ever Deadley
10. The Courteeners - Bide Your Time
11. Patrick Wolf - Magic Position
12. Suede - Beutiful Ones
13. Frank Turner - Substitute
14. Oasis - Stand By Me
15. Kate Nash - Shit Song
16. Lily Allen - Alfie
17. The Pains of Being Pure At Heart - Young Adult Friction
18. La Roux - Cover My Eyes
19. The Coral - Dreaming of You
20. Babyshambles - Fuck Forever
21. The Kooks - Naive
22. White Lies - Death
23. Dirty Pretty Things - Band Bang You´re Dead
24. The Rascals - Does Your Husband Know You are On The Run?
25. The Streets - Blinded By the Lights

/Ledley

Waiting for the Bells

Hör upp gott folk! Nu på onsdag är det så äntligen dags för Joel Alme att släppa sitt efterlängtade andra album. Och ni vet vad jag har för känslor inför Almes musik?Jo, jag finner den hjärteskärande. Det går fortfarande inte en period längre en vecka utan att jag lyssnar på den alldeles lysande debutskivan A master of Ceremonies.

I intervjuer inför det kommande plattan har Joel pratat mycket om skillnaderna i både skapandeprocessen och i själva innehållet mellan ännu outgivna Waiting for the Bells och A Master of Ceremonies. Det har hänt mycket sedan dess, säger han och syftar på sedan 2008 när debuten skedde. Då, två år yngre och i full färd med att uppfylla målet att släppa sin egen skiva. Det var stora storslagna drömmar om kärlek och mycket whisky rann genom strupen. "Jag minns ungefär hälften av den inspelningen". Nu två år senare har Joel funnit lugnet i tillvaron. Kärleken är funnen, han har blivit plastfarsa och på väg är även Joels och hans dams första gemensamma barn. Och på andra sidan kylan väntar även bröloppet. Waiting for the Bells.

Stabiliteten i livet skall även återspeglas i musiken. Då var det drömmar fyrverkerier och gigantiska ögonblick. Nu har han kommit till insikten att kärlek är att ligga under filten och titta på SVT-play tillsammas. Och det där var Joels ord och inte mina.

De nya texterna handlar alltså nu mer om Joels uppfattning av vad kärlek är. Tillskillnad från tidigare då det handlade om vad det kunde vara. Melodierna ska dock vara av samma stuk, med härliga stråkarrangemang och doft från havet och allt det dära.

På onsdag alltså, den 20:e januari 2010, då återfinns Waiting for The Bells i butik.


01 When Old Love Keeps You Waiting
02 You Will Only Get It Once
03 The Spell of Brothers
04 If You Got Somebody Waiting
05 The Way We Use To Beg
06 Class
07 Luck To Give
08 Waiting For the Bells
09 On This Night of Loving Arms
10 You Remember the Good Times But the Good Times Dont Remember You
11 Spanish Moss

(12 Bonus På Vinyl - Heaven Holds a Place)



/Ledley

Gitarr & Bas, Trummor & Hat

Monsters of Folk

2009 var onekligen "supergruppernas" år. Det var svensk indie i Tutankamon, amerikansk rock'n roll i The Dead Weather och ännu mer gitarreldande från staterna i Them Crooked Vultures .

För egen del var det dock naturligtvis Monsters of Folk som fick mig att lyfta på ögonbrynen. Min egna husgud Conor Oberst, hans vapendragare ifrån Bright Eyes Mike Mogis, kritikernas kelgris M. Ward samt en snubbe vid namn Jim James som jag i ärlighetens namn tidigare inte hade hört talas om slog sina lillgamla hjärnor ihop och släppte albumet Monsters of Folk. Bra humor där.

Jag har inte lyssnat tillräckligt mycket på plattan för att redogöra ett rättvisande helhetsintryck av 15-spårsverket för er. Dock har jag fastnat för en del riktigt fina pärlor på skivan. Dom låtarna är Oberst-dominerande. Och jag har läste en recension där recensentern menade på att grabbarna i Monsters of Folk inte kompletterade varandra utan snarare gjorde sin grej fast nu bara tillsammans. Låt så vara. Jag har inga problem med dessa supergrupper, ser inte att fyra bra musikhjärnor ska landa i fyra gånger så bra musik. Det borde ju rimligtvis bli en del kompromissande, och tillslut hamnar man inte i någon ytterlighet alls. Nej, om folk skulle ta och sänka förväntningarna en aning. Och se alla dessa nya konstellationer som något helt nytt.

Jag tänker i alla fall ge Monsters of Folk en chans. Kanske du också efter att ha hört de här förträffliga melodierna?






/Ledley

Kate Nash - Fluorescent Adolescent

/Ledley

Friska Viljor

Följande sms-konversation utspelade sig mellan Montana och mig idag under förmiddagen.

Montana: Hallå din ostbåge! Vet du vilka friska viljor är?

Jag: Hallå Bode. Är inte på något sätt någon expert på friska viljor men känner igen namnet.Division 1 eller 2 kanske? Varför detta ljus på denna anrika arbetarförening?

Montana: Det krävs en uppryckning från din sida ledley! När jag talar om friska viljor syftar jag givetvis inte på någon schleten obskyr arbetarförening i norrland. Mitt fulla fokus ligger givetvis på de briljanta indiepopbandet från stockholm som sedan 2007 har släppt 3 album och som nu på fredag gästar våran kära stad!

Jag: Hahahaha! Lovely. Kanske dags för mig att börja intressera mig för musik på allvar. Jag tar mig i kragen och sen spotifyar jag friska viljor.

Montana: Och när du sedan har lyssnat in dig på dom så meddelar du mig om du ska med och se dom på parken på fredag!

Jag: Ska Bli chefen!


Och på nyss angivna vis kan vara början på vägen där man under resans lopp kan finna ett potentiellt favoritband att lägga till samlingen. Jag har under dagen vikt två timmar åt Friska Viljor och känner är att det som nåt mig är lovande. På fredag ser jag dom troligtvis på Parken för mellandagsreapriset 90 kronor.



/Ledley