Ny upptäckt: Arctic Monkeys!!

Nej, skämt å sido. Här är i alla fall nya videon till andra singeln från Humbug. Jag gillar den skarpt. Extraordinärt enkelt och det funkar. En vit duk, en mick, en bandspelare och en Alex Turner.

Samtidigt någonstans i världen: 50 Cent lyfter luren för att beställa fyra limousiner i guld. Han ska ju iväg och köpa frukost.




/Ledley

Rock'n roll allstar

Joshua Homme (Queen of the Stone Age), Dave Grohl (Foo Fighters, Nirvana) och en snubbe vid namn John Paul Jones (Led Zeppelin). Tre stentunga namn inom rockmusiken vars gemmensamma album släpps den 18:e November (med efterföljande europaturné på det). Naturligtvis spännande, även om konceptet med flera duktiga musiker som bildar någon typ av supergrupp inte garanterar att lysande musik kommer ut på andra änden.

Hur THEM CROOKED VULTURES kommer att låta är det ingen som vet. Så vi väntar och ser. Och återkommer säkerligen i ämnet.

Där ser man! Fem minuter efter att jag hade skrivit klart det här inlägget så loggade jag in på themcrookedvultures.com och ser där att första singeln från albumet kom upp på youtube idag. Låten heter New Fang och yournewfavouritebands är sjukt uppdaterad. Och låten, ja den är ju grym!




/Ledley

Moneybrother vill aldrig lämna scen

TRÄDGÅRN. Ibland är man den killen. På Moneybrotherkonsert är jag den som jag på en Arctic Monkeyskonsert fnyser åt. Jag kan identifiera ungefär hälften av låtarna. Jag är en hitlyssnare.

Anders Wendin inleder spelningen med svängiga Born under a bad sign. Bra drag där, publiken är på tårna direkt. Sedan, vet jag nu efter att ha dubbelkollat på gp.se, spelas Stormy Weather. Sedan försvinner vi in i en halvtimmes lång dimma av rivig rock'n roll, romantiska ballader, en soulig We die only once (and for such a long time) och roligt mellansnack om kärlek vid första ögonkastet vid fel ögonkast. Det är tydligt att Anders med band älskar situationen de befinner sig i. Det blir inte mycket större än så här för en artist som Moneybrother. Och det märks att de vill suga ur och njuta så mycket som det bara går av att spela inför med ögonmått mätt cirka 1000 dansande göteborgare. Och jag, som inte kan samtliga låtar, kan känna att Moneybrother drar ut på det lite väl mycket. Vi står alla och väntar på den stora finalen. Och som sistalåt spelas The´re building walls around us. Shaaboom! Men det är naturligtvis inte slut redan här. Bandet lämnar scen bara för att återvända någon minut senare. Kör en eller två låtar och lämnar scenen igen. Nu tågar bandet, utan Anders himself, ut på scenen och spelar förträffliga It's been hurting all the way with you Johanna så det känns ända in i märgen. Grabbarna i bandet sjunger några rader vardera och alla är begåvade på området. Trummisen har en orginell röst och den 50-talsinspirerade trombomspelande,trumbankande, munspelsjammande Viktor Brobacke gör som vanligt en innerlig insats. Viktor är verkligen fantastisk. Anders kliver in och sjunger sista halvan av låten och det är fint, fint, fint. Sedan spelas ännu en låt innan spelningen är över men mentalt är spelning redan slut för min del. It's been hurting all the way with you Johanna var det perfekta avslutet på den här konserten.

+ Hela familjen Christiensen på plats.

- Som sagt, lite väl utdraget.

Betyg: Ja, vafan. Känns inte som om en Moneybrotherspelning blir så mycket bättre än så här. 8/10 Ledley´s.

Och härmed utser jag..

Kids med MGMT till den nyss passerade sommarens absoluta hit. En riktig high-on-life-låt, som en klok man sa. Så där ja, nu packar jag ner Kids i en box tillsammans med badshorts och badbollar och slänger ner grejerna i källaren. Så plockar vi fram den nästa sommar igen med förhoppningen att Kids känns lika fantastiskt då som den gjorde första gången man lyssnade på låten.



/Ledley

The Bear Quartet - 89

The Bear Quartet, norrlandsbandet vars inställning till musiken man måste älska. I total ignorans av sin omgivning skapar de enbart och absolut endast sådan musik de själva känner för att skapa. Inga kompromisser. De exprementerar, byter rock mot pop mot experimentell musik, är ärliga mot sig själva och de kommer aldrig aldrig slå hos någon bred publik. Tack och lov för band som inte bryr sig om sådant.

Nya skivan 89 (bandets 14:e totalt), som referar till årtalet, har hyllats samstämmig av den svenska kritikerkåren. Och det var också denna skivan, och den efterföljande publiciteten som släppet innebar, som fick mig att få upp ögonen för bandet. Efter ihärdigt Spotifylyssande så gick jag och köpte den under 2003 utkomna plattan Angry Brigade. Pure quality. Så efter en första trevlig bekantskap med bandet så satte jag mig igår för att lyssna på 89.

Vad som kom till mig var mer rockigt än mina få tidigare Bear Quartet-referenser. Bredbent halvexperimentell rockmusik. Lite vibbar av 80-tal. Vilket, ickekalkylerat av bandet själva förstås, ligger ganska så rätt i tiden. Någon beskrev det som riddarrock, vilket låter som en ganska pricksäker iakttagelse Ja, jag tycker det här är bra. Men jag kommer lyssna på det lite ett tag och sen kanske inte mer alls . Soundet är skönt och ibland som i fina I am your sister snudd på sagolikt. Men jag tycker aldrig det tar fart ordentligt. Bra men inte något som får mig att hjula mig bort till skivaffären. Angry Brigade är fortfarande min favoritskiva med bandet. Utan tvekan.

Nedan här kan ni lyssna på skivans enligt mig vassaste spår. Least Loved (of the unloved)får än att ställa sig i givakt. Man blir taggad. Spela den här låten Howlin Pelle innan en konsert och ditt redan för frekvent och för hårt slående hjärta skulle nå gränsen för vad en människa klarar av.

http://open.spotify.com/track/206xSahZgxcfeeehsAaken

Skivans betyg: 6/10 Ledley´s

Vampire Weekend - Horchata

Ja men vafan, det är väl lika bra att fortsätta på gårdagens tema? Första-singeln ifrån-kommande-skivan-temat alltså. I Januari 2010 släpper Ezra Koenig och de andra grabbarna i New York bandet Vampire Weekend sitt andra album. Skivan går under namnet Contra och känslan efter att hört singeln Horchata är att det även denna gång kommer att handla om glada dansanta poplåtar med influenser från den afrikanska musiken.

Vill man ha singeln i sin Ipod eller kanske bara spela den på repeat på datorn så finns den att ladda ner alldeles gratis på Vampireweekend.com.



/Ledley

Julian Casablancas gör solodebut

Strokessångarens debutplatta som soloartist återfinns i de svenska skivbutikerna den 21:e Oktober. Phrazes for the young är albumsnamnet och här nedan lyssnar ni på första singeln från skivan.



/Ledley

Smått & gott

God morgon,

Man surplar i sig en kopp kaffe och lyssnar Conor Oberst. Finns det överhuvudtaget en mikroskopisk möjlighet att inte må bra efter en sådan start på dagen?




Yournewfavouritebands! Yournewfavouritebands!


Hade funderingar på att gå och se Mean Streets på Parken ikväll. Men då ett annat evenemang äger rum i en annan park i ett annat land samma tid så blir det inget av det. Men är du inte fotbollsintresserad så kanske det kan vara nåt?


Yournewfavouritebands! Yournewfavouritebands!


Jag har under en längre tid funderat varför det svenska folket generellt sätt lyssnar på så dålig musik. Rix FM blaha blaha, ja ni vet. Vidare så blir ju nästa fråga om det här är unikt för just Sverige? Eller är det så att det i alla länder enbart är en mindre del av befolkningen som verkligen intresserar sig för musik? Så för att stilla min nyfikenhet så gjorde jag ett litet experiment. Jag kollade helt enkelt upp de 10 mest spotifyade skivorna gjorde av svenskar just nu. Och så jämförde jag med de mest eftersökta albumen i Polen (för att Polen är ett land man ofta skojar om). Resultatet jag kom fram till är skrämmande. De tio mest sökta skivorna i Polen är från plats nummer ett till tio:
The Essential Michael Jackson, King of pop (Michael Jackson), Favourite worst nightmare (Arctic Monkeys), Lungs (Florence + the Machine), Junior (Röksopp), Play (Moby), La Roux (La Roux), Only by the night (Kings of Leon), 18 (Moby) X&Y (Moby).

I sverge ser en likadan lista ut på följande sätt:
The Essential Michael Jackson, Absolute Dance Summer 2009, Michael Jackson:The ultmate collection, Absolute Hits 2008, The Fame (Lady Gaga) Ayo Technoligy (Milow), Dead by April (Dead by April), Freedom (Akon), Rix FM festival 2009, Rap Das Armas (Cidiho & Doca).

Sammanfattning: Polackerna ligger steget före. Någonting är sjukt i Sverige.


Yournewfavouritebands!Yournewfavouritebands!


"Grundbulten i den fylkingska skrattkritiken mot Nobelpriset är ju att det alltid går till författare som inte känns till av människor som inte känner till författare."

- Simon Bank, ett geni.


Yournewfavouritebands!Yournewfavouritebands!


Och, innan jag avrundar det här ambitiösa inlägget så vill jag bara göra er uppmärksamma på att jag har börjar snickra på en liten höstspellista. Om ni känner fört, här är den:
http://open.spotify.com/user/ribbribb/playlist/0P7xtCruMBsyogjJi1Cn7N


Yournewfavouritebands! Yournewfavouritebands!


Då återstår det bara för mig att önska er en fin lördag. Ha en fin lördag!



/Ledley

Ljuvliga höstmelodier

Jag har hittat en ny bekanskap i Australiensiska indiepopbandet Firekites. Fint lekfullt plockande gitarrspel (tänk Jose Gonsalez), snygg stämsång och små ljuvliga melodier. Till det nästan bara en antydan till elektronisk i bakgrundan. Tillsammans med de vemodiga stråkarna blir det sagolikt.



/Ledley

The XX - XX

Fyra personer varav två av dom (Romy och Jamie, fronfigurerna i bandet) har hängt ihop sedan barnsben. Och ändå, trots denna mångårliga relation med varandra så har personerna i gruppen The XX inte lyckats komma på ett mer fantasirikt bandnamn. Ännu mer förvånande blir denna bedrift då det är fyra så begåvade människor det handlar om.

The XX kan mycket väl vara det mest hypade indie-bandet just nu. Sannolikheten att du redan läst om dom är stor. Ett inslag på SVT:s Hype och lite spotifylyssande fick mig att gå och köpa skivan. Och oj vad jag gillar den!

Det är svårt att hitta information om The XX. Bandet består i alla fall av kvartetten Romy Madley-Croft, Oliver Sim, Baria Qureshi och Jamie Smith. Sina musikaliska influenser har de fått från följande artister:

" Aaliyah to CocoRosie, Rihanna to The Cure, Missy Elliott to Chromatics, The Kills to Ginuwine, Pixies to Mariah Carey and Justin Timberlake to Tracy + the plastics".

Med andra ord; från allt och alla.

Det jag gillar är Jamies och Romys släpiga röster som tillsammans och inte minst när de går in i varandra kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Plingandet på keyborden är finfint och vad jag tror är en bakomliggande elgitarr ger hela tiden nytt syre till låtarna. Ljudbilden är helt enkelt vacker så det förslår. Tillsammans med den lite nonchalanta sången blir det alldeles briljant. Vi berättar gärna men då måste ni vilja lyssna. Den känslan får jag av lyssna på The XX:s debutplatta XX. Denna Londonkvartett gör helt enkelt den mörka vintern ljusare. Lysande!

Betyg: 9/10 Ledley's





/Ledley