söndag 25 oktober 2009

Moneybrother vill aldrig lämna scen


TRÄDGÅRN. Ibland är man den killen. På Moneybrotherkonsert är jag den som jag på en Arctic Monkeyskonsert fnyser åt. Jag kan identifiera ungefär hälften av låtarna. Jag är en hitlyssnare.

Anders Wendin inleder spelningen med svängiga Born under a bad sign. Bra drag där, publiken är på tårna direkt. Sedan, vet jag nu efter att ha dubbelkollat på gp.se, spelas Stormy Weather. Sedan försvinner vi in i en halvtimmes lång dimma av rivig rock'n roll, romantiska ballader, en soulig We die only once (and for such a long time) och roligt mellansnack om kärlek vid första ögonkastet vid fel ögonkast. Det är tydligt att Anders med band älskar situationen de befinner sig i. Det blir inte mycket större än så här för en artist som Moneybrother. Och det märks att de vill suga ur och njuta så mycket som det bara går av att spela inför med ögonmått mätt cirka 1000 dansande göteborgare. Och jag, som inte kan samtliga låtar, kan känna att Moneybrother drar ut på det lite väl mycket. Vi står alla och väntar på den stora finalen. Och som sistalåt spelas The´re building walls around us. Shaaboom! Men det är naturligtvis inte slut redan här. Bandet lämnar scen bara för att återvända någon minut senare. Kör en eller två låtar och lämnar scenen igen. Nu tågar bandet, utan Anders himself, ut på scenen och spelar förträffliga It's been hurting all the way with you Johanna så det känns ända in i märgen. Grabbarna i bandet sjunger några rader vardera och alla är begåvade på området. Trummisen har en orginell röst och den 50-talsinspirerade trombomspelande,trumbankande, munspelsjammande Viktor Brobacke gör som vanligt en innerlig insats. Viktor är verkligen fantastisk. Anders kliver in och sjunger sista halvan av låten och det är fint, fint, fint. Sedan spelas ännu en låt innan spelningen är över men mentalt är spelning redan slut för min del. It's been hurting all the way with you Johanna var det perfekta avslutet på den här konserten.

+ Hela familjen Christiensen på plats.

- Som sagt, lite väl utdraget.

Betyg: Ja, vafan. Känns inte som om en Moneybrotherspelning blir så mycket bättre än så här. 8/10 Ledley´s.

4 kommentarer:

  1. Mamma Christensen :-)26 oktober 2009 kl. 08:02

    Nu blir man ju tvungen att skicka en kommentar eftersom man står med på plussidan :-) Mycket bättre än så kan nog en konsert inte bli man blir glad ända in i märgen !!!

    SvaraRadera
  2. 3000 dansande göteborgare?? trägårn rymmer endast 1100 och i lördags va det inte ens fullsatt, stod folk ute på gatan å dansade? hata gnaget!

    SvaraRadera
  3. Feelings that grows stronger in the dark känns som en sjuk avslutning för mig som Moneybrother lover!
    men fin recension.

    SvaraRadera
  4. Anonym (som jag antar är Borkan?): är det så? tyckte mig ha läst att det var 2500 pers på Hives..men jag kanske tog i lite där. Men det är ju fint det här med bloggar, man kan ju ändra i efterhand.

    Christiensarna: Ni ska ha all kred. Kan inte tänka mig en bättre familjeaktivitet.

    SvaraRadera