söndag 28 februari 2010

Rag and Bone


Jag tillhör inte en särskilt musikalisk familj. Min mor lyckas inte hålla isär Håkan Hellström och Björn Rosenström, och blandar därefter ihop Björn Rosenström med Lars Winnerbäck. Att addera till detta är att mina föräldrar med allra största sannolikhet är ägare av en av Sveriges allra största Absolute Music-samlingar. Den står i hallen och jag rådnar skamset varje gång jag sneglar emot hyllan där den står och tar plats. Samtidigt är det hela lite roligt. Och vi är ju alla olika, har våra olika styrkor. Mammas mat är den godaste i världen och pappa är en praktiker av sällan skådat slag (byter en glödlampa på rekordtiden 0,2 sekunder).

Trots det dåliga förutsättningarna på musikfronten växer mitt musikintresse för var dag som går. Mina instrumentala färdigheter sträcker sig dock än så länge inte längre än till att lyckas blåsa fram skolklassikern Spanien på flöjt.

Men nog om oss. Hela poäng med de två inledande styckena är att poängtera att det är roligt att ha en släkting som till skillnad från oss har musiken i sig.

Mats Nilsson, eller Rag And Bone som hans namn som artist är, släppte 2007 sin självbetitlade debutskiva. Jag imponerades såklart. Men det är med ens kusins musik ungefär som när ett favoritband släpper ny platta. Man vill jättegärna gilla det. Man är inte helt opartisk.

Nu, eller rättare sagt just i slutet av 2009, var Mats tillbaka med sin andra fullängdare i Novice Pioneer. Och den här gången är jag RIKTIGT imponerad. Det är lite rakare än tidigare, lite rockigare. Begåvade musiker spelar instrument som du och jag inte kan namnet på. Tillsammans spelar de Nilssons låtar, han sjunger dem själv, och resultatet blir musik som låter och framförs som om Malmö ligger någonstans i USA. Och den där sista meningen var inte min utan jag lånade den av Rune Häger som recenserat Novice Pioneer på rootsy.se.

Höjdpunkterna på Novice Pioneer anser jag är No Footing At All, fina Say You Hate Me där Maria Davidsson assisterar och låten som fått ge albumet dess namn, Novice Pioneer. Och såklart Man With No Reflection. En låt som ger än rysningar längst ryggraden.

Lyssna på Novice Pioneer HÄR.



/Ledley

Playlist vecka 8

Denna veckan var veckan då jag och Joakim Thåström tog vår relation ett steg längre. Vidare har jag lyssnat på lite lovande nytt, ett svenskt bands nysläppta tredje album, plockat fram ett gammalt rock-ess ur kavajfickan och fortsatt grotta ner mig i Conor Oberst och hans vänners låtskrivarkonster. Veckans spellista ser ut på följande vis.

¤ Joakim Thåström - Axel Landquists Park
¤ Band Of Horses - Ode To LRC
¤ Efterklang - Modern Drift
¤ She & Him - This Is Not A Test
¤ Shout Out Louds - Paper Moon
¤ The Witnesses - I Wanna Ask You
¤ Pantha Du Prince - Lay In A Shimmer
¤ Monsters Of Folk - Man Named Truth

HÄR.

/Ledley

måndag 22 februari 2010

Dagens video: Efterklang - Modern Drift

Nya bekantskapen Efterklang är just nu aktuella med sin tredje skiva i Magic Chairs, som släpps nu på onsdag. Låten Modern Drift återfinns på nysläppet och jag tycker den är så grym. Den danska kvartetten verkar även ha känsla för estetiken då det både har gjort en naturvacker video till den här låten och dessutom har den här fascinerande snygga bilden som omslag till Magic Chairs. Så klinisk, sådana färger. Jag kan inte sluta titta på den där bilden.



/Ledley

söndag 21 februari 2010

Playlist vecka 7

¤ The Magnetic Fields - You Must Be Out Of Your Mind
¤ Sonic Youth - Tunic (Song For Karen)
¤ House Of Tomidas - Shadows & Tall Tree
¤ The Berndt - Hurried Feathers
¤ The Courteeners - You Overdid It Doll
¤ Joy Division - Disorder
¤ Hillary & The Democrats - Thunder Road
¤ First Aid Kit - I Met Up With The King

Och spellistan hittar ni HÄR.

/Ledley

torsdag 18 februari 2010

The Courteeners


En tanke som jag har gått och burit på under en tid: vad är det som avgör huruvida ett band eller en artist ska få utrymme i media och press? För låt oss säga att man på en onsdag sorterar ut del nummer tre ur GP, väljer att slå upp nöjessidorna för att man vet att det är just på onsdagar som det nalkas skivrecensioner, vad är det då som avgör vilka plattor som man kan få läsa om där? Är det skivbolagsfolk som sitter på sina kammare och avgör vem som ska lanseras var?

Oavsett tycker jag det är aningen underligt att brittiska Courteeners debutplatta St.Jude från 2008 har ignorerats totalt i Sverige. Underligt därför att den är toppenbra. Morriseyinspirerad indierock med ett böljande vasst gittarriffande.

Nu är i alla fall Manchesterbandet med Liam Gray i spetsen tillbaka med en ny skiva. Den 22:e februari, det vill säga nu på tisdag, släpps Falcon i butik. Ge den en chans.

Här nedan: första singeln från Falcon. Och om den kan man säga att textmässigt är den inte urstark men att det svänger. Till en början var den en liten besvikelse, men den växer.



Och ifrån St.Jude:No You Didn't, No You Don't



/Ledley

måndag 15 februari 2010

Piroth


När syskonduon Johanna och Nina Piroth i höstas turnérade Europa runt så valde dom att transportera sig mellan städerna med hjälp av tåg. Av detta faktum gör Marie Lindström på dagensskiva.com ett träffsäkert konstaterande i sin recension av systrarnas nya album Safe Heaven. Hyckleri - vad fyller det för funktion?

Jag upptäckte dessa två konstnärssjälar efter att ha läst den just länkade recensionen för drygt en vecka sedan. Det handlar om fina små popmelodier där stämsången gör sig bra. Harmoniskt och melankoliskt.

Och som ni ser här nedan, deras videos går på ett finfint vis hand i hand musiken.





/Ledley

söndag 14 februari 2010

Playlist 6

Musik som det lyssnats på under vecka sex. Ha en fin söndag hörrni.

¤Shout Out Louds - Fall Hard
¤Hästpojken - Små Korta Stunder
¤Piroth - Only For Tonight
¤Yeasayer - Rome
¤Monsters Of Folk - Temazcal
¤Phoenix - To Young
¤M.Ward - For Beginners
¤Steso Songs - Tonights it´s Ohh To Dark

Jomen visst vettu, här har ni SPELLISTAN.

/Ledley

tisdag 9 februari 2010

Yeasayer - Odd Blood


Kort reflekterande kring Yeasayers nya skiva Odd Blood:

Jag gillart. Är ett stort fan av den gungande halvalternativa ljudbilden som doftar en gnutta 80-tal. Diggar också Brooklyngruppens sätt att bygga upp sina låtar på. 30 sekunder in i varje låt är förväntningarna höga.

Spännande album. Lyssna på det HÄR.



/Ledley

söndag 7 februari 2010

Playlist vecka 5

Ett eventuellt återkommande inslag här på yournewfavouritebands. En bunt låtar, ett axplock av vad det har lyssnats på under den snart passerande veckan.

¤ The Strokes - Last Night
¤Joel Alme - Spanish Moss
¤Vampire Weekend - Giving up The Gun
¤Bill Callahan - Too Many Birds
¤Yamon Yamon - Days Like Television
¤Jay Farrar and Benjamin Gibbard - These Roads don't Move
¤Malcolm Middletown - A Brighter Beat

Lyssna på sex sjundedelar av listan HÄR.

/Ledley

torsdag 4 februari 2010

Yamon Yamon


Satt och lyssnade supertrevliga radiostationen gimmieindie.se när plötsligt Stockholmskvartetten Yamon Yamon kom fram och presenterade sig. De eleganta gitarrslingorna blandat med det experimentella. Den alldeles lagom svala och drömska sången. Jag tänker lite Sonic Youth och jag tänker lite på Shout Out Louds. Och också lite på australiensiska Firekites.

Eller som dom mycket träffande beskriver sin musik på sin Myspace sida.

Imagine all your favorite Chicago bands, mix them with the kind of pop sensibility that made Swedish bands huge abroad, combine those two factors with experimentalism, chord patterns filtered in jazz and the urge to explore and advance the art of writing pop music. What do you get, hm? Don’t worry, we’ve got the answer for you; Yamon Yamon!

Yamon Yamon släppte alldeles nyligen sin första fullängdare i This wilderlessness. Du kan lyssna på låtar ifrån skivan HÄR.

Eller, lyssna på den innan dess utgivna EP:n Days Like Television. Det var där det började slå gnistor mellan mig och detta lovande indieband på allvar.

/Ledley