Summertime

Nej, jag tar en liten paus härifrån för att istället följa ett annat stort intresse här.

Men som ett litet kapitelavslut av våren och som en kickstart inför sommaren pusslade jag ihop den här sommarspellistan. 10 fina låtar som gör sig bra på stranden eller under en melankolisk eftermiddag i skuggan.

¤ Rosanne Cash - Girl From North Country (The List)
¤ Band Of Horses - Factory (Infinite Arms)
¤ Nana Grizol - Galaxies ("Ruth")
¤ Joel Alme - No Luck To Give (Waiting For The Bells)
¤ Monsters Of Folk - Whole Lotta Losin´(Monsters Of Folk)
¤ Jay Farrar and Benjamin Gibbard - California Zephyr (one fast move or i'm gone kerouac's big sur)
¤ Shout Out Louds - Impossible Version By Studio (Yearbook 2)
¤ Yeasayer - O.N.E (ODD BLOOD)
¤ Girls - Summertime (Girls)
¤ MGMT - It's Working




SUMMERBREEZE.

/Ledley

The Drums - Best Friend

Så heter den, den nya singeln från The Drums. Tyvärr når den inte upp till den skyhöga standard som man förväntat sig vid efter att ha lyssnat på EP:n Summertime EP. Äh, helt ärliga kan vi vara. Det här är inte särskilt bra alls. Och dansen?

Faktiskt så får denna låt mig att misstänka att Summertime EP var en absolut lyckoträff ifrån bandets sida. Vilket gör mig aningen besviken, bandets sju spår långa EP är för min del en av årets finaste upptäckter.

Låt oss hoppas att The Drums har mer att ge.

Bonus: Se The Drums på sommarens Way Out West.



/Ledley

MGMT - Brian Eno

Utan att ha skapat mig en helhetsbild av MGMTs Congratulations än så kan jag i alla fall fastslå: denna låt är himla festlig.



/Ledley

Nana Grizol - Ruth

Genom supertrevliga bloggen Let's Pretend We're Bunnyrabbits fann jag Nana Grizol och dess senaste album Ruth. Skivan är bandets andra, och det är verkligen bra. I musiken hörs tydliga spår av Neutral Milk Hotel och de påminner i mina öron också om ett nedtonat Titus Andronicus. Mest troligt är dock att både Nana Grizol och Titus har lyssnat och kanske till och med växt upp på Neutral Milk Hotel.

SPOTIFY.

Kate Nash - Do - Wah - Doo

Popbruden Kate Nashs debutplatta Made Of Bricks är en skiva som jag har lyssnat på en hel del. Trots att jag troligtvis inte representerar något genomsnitt av den kategori människor som står och hoppar längst fram vid scen vid hennes konserter så fann jag den här skivan fräsch. Nicest Thing, Birds och Skeleton Song är tre finfina låtar som också får kategoriseras in som skivans starkaste i min mening. Sen fanns det ju en del "hits" också, av dom är väl Foundations den som jag anser är bäst.

Nu har i alla fall fröken Nash släppt ett nytt album i My Best Friend Is You. Jag har inte gett den en chans ännu men det jag läst i recensioner är att det här är ett steg bakåt genetemot Made Of Bricks. Kändisskapet verkar tynga ner henne, skrev någon.

Nu är inte jag den som låter andra skaffa mig en åsikt om saker och ting. Jag får ge skivan en chans, utan att för den sakens skull vara särskilt entusiastisk över det (kanske är den albumstiteln som avskräcker mig). Jag plockar helt enkelt upp den pucken vid ett senare tillfälle.

Så länge postar jag första singeln ifrån My Best Friend Is You.



/Ledley

Shout Out Louds

Nu i torsdags var jag såg Shout Out Louds på Brew House. SOL är verkligen inte ett av de där banden som jag har lyssnat på mycket genom åren. Klart jag kände till dom. Klart jag tyckte dom var ett bra band. Klart jag har röjt till Tonight I Have To Leave It och lipat till Impossible.

Nu har det dock slumpat sig som så att människor i min umgängeskrets har gått in i rollen Shout Out Louds främsta PR-makare. Så inför skivan som släpptes alldeles nyligen, den som heter Work, tänkte jag, nej förresten det bara blev så, att jag skulle ge plattan en ordentlig chans.

Och jag gillar Work. Den är en fin popplatta. Härliga gitarrer, trivsamt vemodigt på en del av spåren och överlag ett sofisikerat sound så får mig att tänka på franska giganterna Phoenix (inga jämförelser i övrigt, sofisikerat sound får mig alltid att tänka på Phoenix). Och eftersom mer vill ha mer vill ha mer vill ha mer så satte jag även tänderna i bandets förra/deras andra skiva Out Ill Wills. Och den, den finner jag alldeles underbar. Från spår ett till spår tolv. Jag trivs med den här plattan, det är så stilig så stilig. Melodierna! Jag kommer på mig själv att hitta små nya detaljer i låtarna som jag uppskattar.

Sammanfattningsvis kan man säga att det här var veckan då jag kom till insikten att Shout Out Louds är ett band att räkna med.

Och spelningen - den var jävligt bra.





/Ledley

Band Of Horses - Compliments

Seattlerockarna Band Of Horses är i väntans tider. Den 19 maj släpps deras nya platta Infinite Arms och håller övriga låtar på skivan lika god kvalité som första singeln Compliments så kan vi skatta oss lyckliga. Människorna bakom Woody West har lyckats boka dessa skäggiga individer till Trädgår´n den 17:e april. En kväll som har alla möjligheter att bli oförglömlig.

Videon till låten anser jag är lite fin och ungefär vad man förväntar sig. Naturskön och på gränsen till tråkig.



/Ledley

Joel Alme - ikväll ser vi honom på trädgår´n

JOEL ALME.

/Ledley

Contra

Fram till nyligen, punktligare skrivet fram till i tisdags, ställde jag mig högst tveksam till Vampire Weekends nya album Contra. Som varje intelligent musiköra på klotet har jag åtskilliga gånger låtit deras självbetitlade debutskiva förgylla dagarna sedan den dag jag upptäckte NY-gruppen. Men det här nya, redan innan kände jag ett visst tvivel, vad skulle de komma med för nytt?

Inte mycket var också min första tanke. Det var ungefär detsamma, fast med den skillnaden att låtmaterialet inte kändes i närheten lika starkt som vid debuten. Riktigt starka låtar på Contra ansåg jag vara: Cousins, Giving Up The Gun, White Sky.

Men det var fram till nyligen det. Då, i en stund av gott omdöme, tänkte jag att de här är ju ett gäng begåvade unga herrar. Och Ezra Koenig är ju fantastiskt. Hade jag missat någonting här?

Så jag satte mig ner och lyssnade igen. Verkligen lyssnade, försökte ta in detaljer. Och visst, kovändningen är härmed genomförd. Contra har ett sofisikerad känsla över sig. Och där jag förut tyckte att det var väl kladdigt och sött, där jag kan nu urskilja små smarta popmelodier. Och även om deras identitet (det klassiska, afrikanska, intellektuella, glada raka gitarslingor) är tydlig så finns det en klar skillnad mellan deras två hittils utgivna skivor.

Vampire Weekend är och kommer troligtvis heller aldrig bli ett band att luta sig emot när livet känns tungt. Sådana band finns det dock som tur är gott av, och olika funktioner ska fyllas. Och Contra är en fin liten pärla att bära med sig in i sommaren.



/Ledley

Playlist vecka 13

Veckans lista består utav populärmusikaliska stycken som skulle kunna sorteras in under kategorin "Chill".

¤ El Perro Del Mar - I Gotta Get Smart
¤ Fontän - Early Morning
¤ Studio - No Comply
¤ Bright Eyes - Going For The Gold
¤ The Tough Alliance - Looking For Gold
¤ M.Ward - Jailbird
¤ MGMT - I Found A Whistle

Lyssna här.



/Ledley

Hem hittar man alltid #2 - Patrick Wolf

Att upptäcka för mig nya musikaliska förmågor och således ny musik är någonting av det bästa jag vet. En gnista tänds. Ibland hålls lågan levande, ibland dör den ut. Vi hade i alla fall en bra tid tillsammans. Men så finns det också de artister som man alltid återvänder till. Man släpper taget ett tag, men man kan ge sig fan på att tiden kommer då man hittar tillbaka till varann och förstår varför man fastnade för artisten i fråga från första början. Alex Turner är en av dessa, Håkan och Joel är två andra och Patrick Wolf är en fjärde.

Patrick Wolf, detta musikaliska underbarn. Hans musik är allt. Utåtriktad, känslig, kaxig, svår och enkel, skitig, vacker, smärtsam och dramatisk. Patrick Wolf är sitt eget uttryck. En blandning av det elekroniska och klassiska. Exprementiellt, sorgligt och glatt.

Jag gjorde en liten lista till hans ära. Tyvärr, jävla spotify!, så innehåller den enbart låtar ifrån Wolfs två senaste album. Därav går vi miste om pärlor som The Libertine och Tristan. Å andra sidan bjuds här på hans i mitt tyckte kanske allra bästa verk, Augustine och Damaris.

Patrick Wolf, mina vänner.

/Ledley

Sleigh Bells

Rockigt, skitigt, motoriskt, drivet, sött, tufft, intensivt.

Lyssna på Brooklynduon Sleigh Bells HÄR, se dom live på sommarens Stay Out West.

/Ledley

Playlist vecka 12

Veckans spellista gör sig riktigt bra till äggmålning och diverse andra påskaktiviteter.

¤ Xiu Xiu - Gray Death
¤ My Morning Jacket - What A Wonderful Man
¤ The Drums - I Felt Stupid
¤ Johnossi - What´s The Point
¤ Delphic - Doubt
¤ Titus Andronicus - Titus Andronicus Forever
¤ Dinosaur Jr. - What Else Is New?
¤ Spoon - Don't You Evah

SPOTIFYLÄNK.

/Ledley

Titus Andronicus

Hur känner man av att ett punkband är från New Jersey? Jo, på textrader likt denna:

"Cause tramps like us, Baby we were born to die!"

Sköna NJ-rockarna Titus Andronicus är just nu aktuella med sitt andra album The Monitor. Lyssna på skivan HÄR.

Spoon - Don't You Evah

Högt högt upp på Coolness-barometern återfinns den här stensköna låten. Och ljudet, herrejösses va skarpt.



/Ledley

Playlist vecka 11

Ja, den ser ut på följande vis:

¤ Animal Collective - Brother Sport
¤ The Moldy Peaches - Steak For Chicken
¤ Girls - Summertime
¤ Girls - Morning Light
¤ Bruket - Sthlm Kallar
¤ Arctic Monkeys - Cornerstone
¤ Two Door Cinema Club - Eat That Up, It´s Good For You
¤ Yamon Yamon - The Darker Place
¤ Shout Out Louds - 1999

HÄR.



/Ledley

The Radio Dept. - Heaven's On Fire

"When youth culture becomes monopolized by big business, what are the youth to do? I think we should destroy the bogus capitalist process that is destroying youth culture."

- Thurston Moore




/Ledley

Playlist vecka 10

Under den snart passerande veckan har jag utvecklat en behaglig besatthet för den helt fenomenala plattan A New Chance, Tough Alliance. Blivit aningen besviken efter en första genomlyssning av JJ:s nya, glatt mig över att NJ-rockarna Titus Andronicus återigen är aktuella samt funnit kärleken i superlovande The Drums. Läst, och på ett sådant här vis och som följd av en sådan tragisk händelse, vill man egentligen inte upptäcka en begåvad musiker. Läs om Mark Linkous a.k.a Sparklehorse tragiska bortgång här.

Och utöver det har jag fyllt på med i mina öron högkvalikativa grejer.



¤ Babyshambles - There She Goes
¤ White Hinterland - Hung On A Thin Thread
¤ Sparklehorse - Shade And Honey
¤ Sparklehorse - Comfort Me
¤ Tough Alliance - Neo Violence
¤ The Bear Quartet - Millions
¤ Titus Andronicus - Four Score And Seven
¤ The Drums - Let´s Go Surfin
¤ JJ - Let Go

Lyssnar på de nyss utskrivna låtarna gör ni HÄR.

/Ledley

The Drums - Summertime EP

Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.Bautagrym.

Lyssna HÄR.

/Ledley

Hem hittar man alltid

Här kan man obekymrat strosa bort ett gäng timmar i andra långgatans skivhandel. Här kan man åka berg och dalbana på bräda en solig sensommardag i Slottskogen. Känna doften av nyklippt fotbollsgräs samtigt som man sjunger en Joel Alme-sång. Svalka sig med en glass vid Röda Sten och svettas in på småtimmarna på Pusterviksbaren. Här kan man ta en gemytlig tur med båten över till Eriksberg, ta en eftermiddagsfika på Bengans, springa på Håkan Hellström i Haga och gå på 100 bra konserter om året.

Och umgås med sina nära och kära.

GÖTEBORG GÖTEBORG.

Bad Qash Quartet - Midnight Prayer
Joel Alme - A Young Summer Youth
Håkan Hellström - Dom Kommer Kliva På Dig Igen
Maia Hirasawa - Gothenburg
Hästpojken - Små Korta Stunder
Timo Räisänen - Let´s Kill OurSelves A Son
Little Dragon - My Step
Jonas Game - Nothing To Lose
Skansros - Solljus
JJ - Things Will Never Be The Same Again
The Tough Allience - Neo Violence
Daniel Gilbert - Maelstrom
Broder Daniel - Whirlwind
Theodor Jensen - Songbird
Jose Gonzalez - Heartbeats
Björn Olsson - Göteborg
The Soundtrack Of Our Lives - Thrill Me
Almedal - "A"
The Berndt - Hurried Feathers
Jens Lekman - Kanske Ar Jag Kar I Dig




/Ledley

Playlist vecka 9

Vädret har visat sig från sin bättre sida, och med det kom även vårkänslorna. Spellistan för vecka nio innehåller således musik som gör sig bra under solmånaderna. Framförallt har jag lyssnar på JJ. Jag hade inte snappat upp att material låg uppe på nätet när jag skrev om dom igår, se därför deras första video från kommande plattan här under.

¤ Two Door Cinema Club - Undercover Martyn
¤ Bruce Springsteen - Waitin´on A Sunny Day
¤ The Maccabees - Toothpaste Kisses
¤ MGMT - Electric Feel
¤ Black Rebel Motorcycle Club - Whatever Happened To My Rock'n Roll
¤ JJ - Me & Dean

Här kan ni lyssna på veckans lista och här återfinns låten som jag antar är B-sidan till popvisan här nedan.




/Ledley

Det ryktas att..

..personliga favoriten JJ släpper nytt. Från Tough Allience-grabbarna på Sincerelyyours hörs som vanligt, och precis så som man vill ha det, inte ett jota. Jo förresten, här har ni en liten teaser.

Den 9:e Mars skall jj n° 3 återfinnas i skivbutiken.



/Ledley

Black Rebel Motorcycle Club - Whatever Happened To my Rock n' Roll

Det händer då och då, att man hittar en sådan här låt, som man måste lyssna på om och om igen. Och igen och igen.



/Ledley

Rag and Bone

Jag tillhör inte en särskilt musikalisk familj. Min mor lyckas inte hålla isär Håkan Hellström och Björn Rosenström, och blandar därefter ihop Björn Rosenström med Lars Winnerbäck. Att addera till detta är att mina föräldrar med allra största sannolikhet är ägare av en av Sveriges allra största Absolute Music-samlingar. Den står i hallen och jag rådnar skamset varje gång jag sneglar emot hyllan där den står och tar plats. Samtidigt är det hela lite roligt. Och vi är ju alla olika, har våra olika styrkor. Mammas mat är den godaste i världen och pappa är en praktiker av sällan skådat slag (byter en glödlampa på rekordtiden 0,2 sekunder).

Trots det dåliga förutsättningarna på musikfronten växer mitt musikintresse för var dag som går. Mina instrumentala färdigheter sträcker sig dock än så länge inte längre än till att lyckas blåsa fram skolklassikern Spanien på flöjt.

Men nog om oss. Hela poäng med de två inledande styckena är att poängtera att det är roligt att ha en släkting som till skillnad från oss har musiken i sig.

Mats Nilsson, eller Rag And Bone som hans namn som artist är, släppte 2007 sin självbetitlade debutskiva. Jag imponerades såklart. Men det är med ens kusins musik ungefär som när ett favoritband släpper ny platta. Man vill jättegärna gilla det. Man är inte helt opartisk.

Nu, eller rättare sagt just i slutet av 2009, var Mats tillbaka med sin andra fullängdare i Novice Pioneer. Och den här gången är jag RIKTIGT imponerad. Det är lite rakare än tidigare, lite rockigare. Begåvade musiker spelar instrument som du och jag inte kan namnet på. Tillsammans spelar de Nilssons låtar, han sjunger dem själv, och resultatet blir musik som låter och framförs som om Malmö ligger någonstans i USA. Och den där sista meningen var inte min utan jag lånade den av Rune Häger som recenserat Novice Pioneer på rootsy.se.

Höjdpunkterna på Novice Pioneer anser jag är No Footing At All, fina Say You Hate Me där Maria Davidsson assisterar och låten som fått ge albumet dess namn, Novice Pioneer. Och såklart Man With No Reflection. En låt som ger än rysningar längst ryggraden.

Lyssna på Novice Pioneer HÄR.



/Ledley

Playlist vecka 8

Denna veckan var veckan då jag och Joakim Thåström tog vår relation ett steg längre. Vidare har jag lyssnat på lite lovande nytt, ett svenskt bands nysläppta tredje album, plockat fram ett gammalt rock-ess ur kavajfickan och fortsatt grotta ner mig i Conor Oberst och hans vänners låtskrivarkonster. Veckans spellista ser ut på följande vis.

¤ Joakim Thåström - Axel Landquists Park
¤ Band Of Horses - Ode To LRC
¤ Efterklang - Modern Drift
¤ She & Him - This Is Not A Test
¤ Shout Out Louds - Paper Moon
¤ The Witnesses - I Wanna Ask You
¤ Pantha Du Prince - Lay In A Shimmer
¤ Monsters Of Folk - Man Named Truth

HÄR.

/Ledley

Dagens video: Efterklang - Modern Drift

Nya bekantskapen Efterklang är just nu aktuella med sin tredje skiva i Magic Chairs, som släpps nu på onsdag. Låten Modern Drift återfinns på nysläppet och jag tycker den är så grym. Den danska kvartetten verkar även ha känsla för estetiken då det både har gjort en naturvacker video till den här låten och dessutom har den här fascinerande snygga bilden som omslag till Magic Chairs. Så klinisk, sådana färger. Jag kan inte sluta titta på den där bilden.



/Ledley

Playlist vecka 7

¤ The Magnetic Fields - You Must Be Out Of Your Mind
¤ Sonic Youth - Tunic (Song For Karen)
¤ House Of Tomidas - Shadows & Tall Tree
¤ The Berndt - Hurried Feathers
¤ The Courteeners - You Overdid It Doll
¤ Joy Division - Disorder
¤ Hillary & The Democrats - Thunder Road
¤ First Aid Kit - I Met Up With The King

Och spellistan hittar ni HÄR.

/Ledley

The Courteeners

En tanke som jag har gått och burit på under en tid: vad är det som avgör huruvida ett band eller en artist ska få utrymme i media och press? För låt oss säga att man på en onsdag sorterar ut del nummer tre ur GP, väljer att slå upp nöjessidorna för att man vet att det är just på onsdagar som det nalkas skivrecensioner, vad är det då som avgör vilka plattor som man kan få läsa om där? Är det skivbolagsfolk som sitter på sina kammare och avgör vem som ska lanseras var?

Oavsett tycker jag det är aningen underligt att brittiska Courteeners debutplatta St.Jude från 2008 har ignorerats totalt i Sverige. Underligt därför att den är toppenbra. Morriseyinspirerad indierock med ett böljande vasst gittarriffande.

Nu är i alla fall Manchesterbandet med Liam Gray i spetsen tillbaka med en ny skiva. Den 22:e februari, det vill säga nu på tisdag, släpps Falcon i butik. Ge den en chans.

Här nedan: första singeln från Falcon. Och om den kan man säga att textmässigt är den inte urstark men att det svänger. Till en början var den en liten besvikelse, men den växer.



Och ifrån St.Jude:No You Didn't, No You Don't



/Ledley

Piroth

När syskonduon Johanna och Nina Piroth i höstas turnérade Europa runt så valde dom att transportera sig mellan städerna med hjälp av tåg. Av detta faktum gör Marie Lindström på dagensskiva.com ett träffsäkert konstaterande i sin recension av systrarnas nya album Safe Heaven. Hyckleri - vad fyller det för funktion?

Jag upptäckte dessa två konstnärssjälar efter att ha läst den just länkade recensionen för drygt en vecka sedan. Det handlar om fina små popmelodier där stämsången gör sig bra. Harmoniskt och melankoliskt.

Och som ni ser här nedan, deras videos går på ett finfint vis hand i hand musiken.





/Ledley

Playlist 6

Musik som det lyssnats på under vecka sex. Ha en fin söndag hörrni.

¤Shout Out Louds - Fall Hard
¤Hästpojken - Små Korta Stunder
¤Piroth - Only For Tonight
¤Yeasayer - Rome
¤Monsters Of Folk - Temazcal
¤Phoenix - To Young
¤M.Ward - For Beginners
¤Steso Songs - Tonights it´s Ohh To Dark

Jomen visst vettu, här har ni SPELLISTAN.

/Ledley

Yeasayer - Odd Blood

Kort reflekterande kring Yeasayers nya skiva Odd Blood:

Jag gillart. Är ett stort fan av den gungande halvalternativa ljudbilden som doftar en gnutta 80-tal. Diggar också Brooklyngruppens sätt att bygga upp sina låtar på. 30 sekunder in i varje låt är förväntningarna höga.

Spännande album. Lyssna på det HÄR.



/Ledley

Playlist vecka 5

Ett eventuellt återkommande inslag här på yournewfavouritebands. En bunt låtar, ett axplock av vad det har lyssnats på under den snart passerande veckan.

¤ The Strokes - Last Night
¤Joel Alme - Spanish Moss
¤Vampire Weekend - Giving up The Gun
¤Bill Callahan - Too Many Birds
¤Yamon Yamon - Days Like Television
¤Jay Farrar and Benjamin Gibbard - These Roads don't Move
¤Malcolm Middletown - A Brighter Beat

Lyssna på sex sjundedelar av listan HÄR.

/Ledley

Yamon Yamon

Satt och lyssnade supertrevliga radiostationen gimmieindie.se när plötsligt Stockholmskvartetten Yamon Yamon kom fram och presenterade sig. De eleganta gitarrslingorna blandat med det experimentella. Den alldeles lagom svala och drömska sången. Jag tänker lite Sonic Youth och jag tänker lite på Shout Out Louds. Och också lite på australiensiska Firekites.

Eller som dom mycket träffande beskriver sin musik på sin Myspace sida.

Imagine all your favorite Chicago bands, mix them with the kind of pop sensibility that made Swedish bands huge abroad, combine those two factors with experimentalism, chord patterns filtered in jazz and the urge to explore and advance the art of writing pop music. What do you get, hm? Don’t worry, we’ve got the answer for you; Yamon Yamon!

Yamon Yamon släppte alldeles nyligen sin första fullängdare i This wilderlessness. Du kan lyssna på låtar ifrån skivan HÄR.

Eller, lyssna på den innan dess utgivna EP:n Days Like Television. Det var där det började slå gnistor mellan mig och detta lovande indieband på allvar.

/Ledley

Joel Alme - Waiting for The Bells

Första gången jag lyssnar på Waiting for the Bells tänker jag mig Joel Alme på en gata vid Greenwich Village, New York. Ifrån en cafébar kikar en ung Bob Dylan ut. Med intensiv nyfiken blick följer han varje rörelse Brännöslyngeln desperat och elegant utför. Det är mörkt och regnar, men allt Alme bryr sig om är att få sjunga sina kärleksvisor. Den egensinnige Dylan imponeras.

Joel Alme balanserar på en lina som är en millimeter tunn men är självsäker nog att inte trilla ner. Nya skivan Waiting for the Bells är svulstig och storslagen. Varje melodi är mäktig och viktig. Det är innerligt. Jag hämtar andan efter varje sång. Varje låt är som ett Hollywoodbröllop till sjöss. Romantiken Joel Alme.

Alme är pretentiös och opretentiös på en och samma gång. Han inbillar sig inte vara något extraordinärt överjordiskt. Samtidigt är det bara kärlek och darling, darling, darling hela tiden.

När vi såg Alme i somras så kände vi direkt Badlandsliknelsen. Den låten är No Class och den är en av albumets stiligaste (med 30 sekunder kvar hör man Joel:Aa det är bra nu!). No luck to Give är något att plocka fram när vi ser solnedgången ifrån en klippa i sommar. Waiting for the Bells är ett ledmotiv värdigt den här fullständigt underbara lilla popplattan. You Will get it only Once känner ni väl till vid det här laget? If you got somebody Waiting är ännu en enorm blottning av ens innersta väsen.

Stil, klass, Joel Alme. Prinsen av Göteborg har gjort det igen.

Betyg: 9 Ledley´s

Dagens video: Johnossi - Bobby

/Ledley

Warm heart of Africa

Influenserna ifrån det Afrikanska musikvalvet har ju de senaste åren fått sig en uppsving inom den västerländska popmusiken. Två av deras största fans är som bekant högaktuella Vampire Weekend och The Very Best. Tillsammans slog de sistnämnda och Vampire Weekends frontfigur Ezra Koenig sina kloka huvuden ihop för att spela in den här lilla glädjespridaren. Testa dig själv: försök att inte le.



Och från 1986, från Paul Simons fantastiska Graceland, Diamonds of the Soles of Her Shoes.



/Ledley

First Aid Kit

Karin Dreijer (Honey is Cool, The Knife och nu senast Fever Ray) var den som för i runda slängar två år sedan upptäckte begåvade syskonparet Klara och Johanna Söderberg. Tillsammans arbetade de fram First Aid Kit:s finfina debut-EP Drunken Trees.

Två år av festivalspelande, pluggande och folkpopslyssnande senare är nu tjejerna tillbaka och har nyss släppt sin första fullängdare i skivan The Big Black & the Blue. "Vi har blivit mycket bättre och utvecklat sången",är deras egen utvärdering av deras utveckling sedan Drunken By Trees.

Som sig bör efter nytt skivsläpp så ger sig nu First Aid Kit ut på turné. Och med sig på bussen har de trummisen August Berg (Moneybrother, Taken by Trees). Tillsammans ska de göra Europa och är du intresserad av att se de två sångfåglarna live så har du möjligheten då de först gör en spelning i Lund den 28:e mars för att sedan avrunda turnén med en spelning på Pustervik den 31 mars och efter det göra bokslut på Södra Teatern i Stockholm dagen efter. Även ett gäng konserter i USA ska vara inplanerade.





/Ledley

Röda tegelväggar & liljevita hjärtan

Som den sucker för brittisk pop och rock man är så satte jag mig för att snickra ihop en liten lista innehållandes vad jag anser är jävligt vass musik. Nåt nytt, nåt gammalt och alltsammans ifrån England. Lyssna på nedanstående låtar HÄR.

1. Libertines - What became of The Likely Lads
2. The Cure - Friday I'm Love
3. Arctic Monkeys - If you Were there, Beware
4. Joy Division - Transmission
5. The XX - Infinity
6. The Clash - London Calling
7. Bat for Lashes - What´s a Girl To Do?
8. Peter Doherty - New Love Grows on Trees
9. The Last Shadow Puppets - Seperate and Ever Deadley
10. The Courteeners - Bide Your Time
11. Patrick Wolf - Magic Position
12. Suede - Beutiful Ones
13. Frank Turner - Substitute
14. Oasis - Stand By Me
15. Kate Nash - Shit Song
16. Lily Allen - Alfie
17. The Pains of Being Pure At Heart - Young Adult Friction
18. La Roux - Cover My Eyes
19. The Coral - Dreaming of You
20. Babyshambles - Fuck Forever
21. The Kooks - Naive
22. White Lies - Death
23. Dirty Pretty Things - Band Bang You´re Dead
24. The Rascals - Does Your Husband Know You are On The Run?
25. The Streets - Blinded By the Lights

/Ledley

Waiting for the Bells

Hör upp gott folk! Nu på onsdag är det så äntligen dags för Joel Alme att släppa sitt efterlängtade andra album. Och ni vet vad jag har för känslor inför Almes musik?Jo, jag finner den hjärteskärande. Det går fortfarande inte en period längre en vecka utan att jag lyssnar på den alldeles lysande debutskivan A master of Ceremonies.

I intervjuer inför det kommande plattan har Joel pratat mycket om skillnaderna i både skapandeprocessen och i själva innehållet mellan ännu outgivna Waiting for the Bells och A Master of Ceremonies. Det har hänt mycket sedan dess, säger han och syftar på sedan 2008 när debuten skedde. Då, två år yngre och i full färd med att uppfylla målet att släppa sin egen skiva. Det var stora storslagna drömmar om kärlek och mycket whisky rann genom strupen. "Jag minns ungefär hälften av den inspelningen". Nu två år senare har Joel funnit lugnet i tillvaron. Kärleken är funnen, han har blivit plastfarsa och på väg är även Joels och hans dams första gemensamma barn. Och på andra sidan kylan väntar även bröloppet. Waiting for the Bells.

Stabiliteten i livet skall även återspeglas i musiken. Då var det drömmar fyrverkerier och gigantiska ögonblick. Nu har han kommit till insikten att kärlek är att ligga under filten och titta på SVT-play tillsammas. Och det där var Joels ord och inte mina.

De nya texterna handlar alltså nu mer om Joels uppfattning av vad kärlek är. Tillskillnad från tidigare då det handlade om vad det kunde vara. Melodierna ska dock vara av samma stuk, med härliga stråkarrangemang och doft från havet och allt det dära.

På onsdag alltså, den 20:e januari 2010, då återfinns Waiting for The Bells i butik.


01 When Old Love Keeps You Waiting
02 You Will Only Get It Once
03 The Spell of Brothers
04 If You Got Somebody Waiting
05 The Way We Use To Beg
06 Class
07 Luck To Give
08 Waiting For the Bells
09 On This Night of Loving Arms
10 You Remember the Good Times But the Good Times Dont Remember You
11 Spanish Moss

(12 Bonus På Vinyl - Heaven Holds a Place)



/Ledley

Gitarr & Bas, Trummor & Hat

Monsters of Folk

2009 var onekligen "supergruppernas" år. Det var svensk indie i Tutankamon, amerikansk rock'n roll i The Dead Weather och ännu mer gitarreldande från staterna i Them Crooked Vultures .

För egen del var det dock naturligtvis Monsters of Folk som fick mig att lyfta på ögonbrynen. Min egna husgud Conor Oberst, hans vapendragare ifrån Bright Eyes Mike Mogis, kritikernas kelgris M. Ward samt en snubbe vid namn Jim James som jag i ärlighetens namn tidigare inte hade hört talas om slog sina lillgamla hjärnor ihop och släppte albumet Monsters of Folk. Bra humor där.

Jag har inte lyssnat tillräckligt mycket på plattan för att redogöra ett rättvisande helhetsintryck av 15-spårsverket för er. Dock har jag fastnat för en del riktigt fina pärlor på skivan. Dom låtarna är Oberst-dominerande. Och jag har läste en recension där recensentern menade på att grabbarna i Monsters of Folk inte kompletterade varandra utan snarare gjorde sin grej fast nu bara tillsammans. Låt så vara. Jag har inga problem med dessa supergrupper, ser inte att fyra bra musikhjärnor ska landa i fyra gånger så bra musik. Det borde ju rimligtvis bli en del kompromissande, och tillslut hamnar man inte i någon ytterlighet alls. Nej, om folk skulle ta och sänka förväntningarna en aning. Och se alla dessa nya konstellationer som något helt nytt.

Jag tänker i alla fall ge Monsters of Folk en chans. Kanske du också efter att ha hört de här förträffliga melodierna?






/Ledley

Kate Nash - Fluorescent Adolescent

/Ledley

Friska Viljor

Följande sms-konversation utspelade sig mellan Montana och mig idag under förmiddagen.

Montana: Hallå din ostbåge! Vet du vilka friska viljor är?

Jag: Hallå Bode. Är inte på något sätt någon expert på friska viljor men känner igen namnet.Division 1 eller 2 kanske? Varför detta ljus på denna anrika arbetarförening?

Montana: Det krävs en uppryckning från din sida ledley! När jag talar om friska viljor syftar jag givetvis inte på någon schleten obskyr arbetarförening i norrland. Mitt fulla fokus ligger givetvis på de briljanta indiepopbandet från stockholm som sedan 2007 har släppt 3 album och som nu på fredag gästar våran kära stad!

Jag: Hahahaha! Lovely. Kanske dags för mig att börja intressera mig för musik på allvar. Jag tar mig i kragen och sen spotifyar jag friska viljor.

Montana: Och när du sedan har lyssnat in dig på dom så meddelar du mig om du ska med och se dom på parken på fredag!

Jag: Ska Bli chefen!


Och på nyss angivna vis kan vara början på vägen där man under resans lopp kan finna ett potentiellt favoritband att lägga till samlingen. Jag har under dagen vikt två timmar åt Friska Viljor och känner är att det som nåt mig är lovande. På fredag ser jag dom troligtvis på Parken för mellandagsreapriset 90 kronor.



/Ledley