Att upptäcka för mig nya musikaliska förmågor och således ny musik är någonting av det bästa jag vet. En gnista tänds. Ibland hålls lågan levande, ibland dör den ut. Vi hade i alla fall en bra tid tillsammans. Men så finns det också de artister som man alltid återvänder till. Man släpper taget ett tag, men man kan ge sig fan på att tiden kommer då man hittar tillbaka till varann och förstår varför man fastnade för artisten i fråga från första början. Alex Turner är en av dessa, Håkan och Joel är två andra och Patrick Wolf är en fjärde.
Patrick Wolf, detta musikaliska underbarn. Hans musik är allt. Utåtriktad, känslig, kaxig, svår och enkel, skitig, vacker, smärtsam och dramatisk. Patrick Wolf är sitt eget uttryck. En blandning av det elekroniska och klassiska. Exprementiellt, sorgligt och glatt.
Jag gjorde en liten lista till hans ära. Tyvärr, jävla spotify!, så innehåller den enbart låtar ifrån Wolfs två senaste album. Därav går vi miste om pärlor som The Libertine och Tristan. Å andra sidan bjuds här på hans i mitt tyckte kanske allra bästa verk, Augustine och Damaris.
Patrick Wolf, mina vänner.
/Ledley
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar