Året är 2001 och en charmig pojkspoling från Västra Frölunda har precis blivit ett bekant ansikte hos det svenska folket. Skivan Känn ingen sorg för mig Göteborg är en under denna tid den klart mest lysande stjärnan på den svenska pophimlen. Håkan Hellström är helt plötsligt överallt. I en stilig vittblå sjömanskostym framför han sånger med texter som fångar både stora som små i publiken. Det sjungs om ensamhet, rastlöshet och kärlek. Sådant som alla kan identfiera sig med. Men som när Håkan framför det ändå är väldigt personligt.
Idag, åtta år senare, vet vi att Håkan inte bara var på genomresa. Han är idag en av de mest hyllade svenska popstjärnorna genom alla tider. Han är fem album gammal och allt han har gjort sedan Känn ingen sorg för mig Göteborg har blivit till succé. För mig är Håkan Hellström ett bevis på att allt folkligt inte nödvändigtvis behöver vara kasst. Det är lätt att få för sig det, av den enkla anledningen att 95% av allt som går under kategorin folkligt bara är inställsamt jävla fjanteri utan vara sig själ eller mening. Men det finns en annan väg att gå också. Håkan Hellström har nått den breda massan genom att göra fantastiska poplåtar och framföra dom med otvivelaktig innerlighet. Att gå hem i stugorna var aldrig målet. Bara en effekt av att han gör det han gillar allra mest.
Och imorgon är det alltså dags för Håkan att göra sin årligt återkommande spelning på Liseberg. Det hela är väldigt fint. 15-åriga flickor med bultande Håkanhjäran och mammor och pappor med sina kravmärkta barnvagnar. Spelningen på Liseberg är inte som andra spelningar med Håkan på scen. Imorgon går Göteborgarna, oavsett ålder, till Liseberg för att ge stadens stora musiksson det mottangande han förtjänar.
Här; Håkans konsert på förra årets Way out west. En av de absolut bästa konserterna jag har varit på.
/Ledley
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar