Daniel Johnston är en speciell människa. Han är, och har vart så under många år, drabbad av svår bipolär störning. Detta innebär att han pendlar mellan depression och manisk eufori och det i sin tur innebär att piller måste ätas med hög frekvens.
Men Daniel Johnston är också ett popgeni som har släppt 30-talet album. Han är känd för sina utlämnande, smärtsamma och gentemot andra människor varma texter. På nya skivan Is and always was är det dock en samling rakare mer traditionellt indie-rockiga låtar som man får bekanta sig med. Utan att Johnston för den sakens skull släpper på sitt signum. Som i låten I had lost my mind, som är en egensinnig rolig liten sak som påminner mig om personliga favoriten Jeffey Lewis.
Why, i was sitting in the basement when I first realized it was gone.
Got I my car rushed right over to the lost and found.
I said "pardon me but I seem to have lost my mind."
She said "Well can you identify it please?"
I said "Why sure its a cute little bugger
About yea big a little warped from the rain"
She said "Well then sir this must be your brain"
I said "Thank you ma'am I'm always losin' that dang thing."
I had lost my mind.
Något helt annat är Fake Records of Rock n roll. Rak, enkel och fantastiskt bra. Is and always was är helt enkelt en samling smarta Daniel Johnston-typiska, Daniel Johnston-otypiska låtar som jag gärna lyssnar på om och om igen. Framförda av en man med den för en artist ovärderliga gåvan att lyckas få varje rad att låta som om det vore den sista som någonsin skall sjungas. Daniel Johnston lyckas förmedla en känsla. Och det är en skön känsla.
Sedan är det också få förunat att lyckas skriva en så medryckande kärleksförklaring till en hund som den här nedan. Cirkus-pop.
Skivans Betyg: 8/10 Ledley´s
Bonusinfo: Daniel Johnston är också tecknare och målar således alla sina albumomslag själv. Så också det här nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar