Joel Alme - ikväll ser vi honom på trädgår´n

JOEL ALME.

/Ledley

Contra

Fram till nyligen, punktligare skrivet fram till i tisdags, ställde jag mig högst tveksam till Vampire Weekends nya album Contra. Som varje intelligent musiköra på klotet har jag åtskilliga gånger låtit deras självbetitlade debutskiva förgylla dagarna sedan den dag jag upptäckte NY-gruppen. Men det här nya, redan innan kände jag ett visst tvivel, vad skulle de komma med för nytt?

Inte mycket var också min första tanke. Det var ungefär detsamma, fast med den skillnaden att låtmaterialet inte kändes i närheten lika starkt som vid debuten. Riktigt starka låtar på Contra ansåg jag vara: Cousins, Giving Up The Gun, White Sky.

Men det var fram till nyligen det. Då, i en stund av gott omdöme, tänkte jag att de här är ju ett gäng begåvade unga herrar. Och Ezra Koenig är ju fantastiskt. Hade jag missat någonting här?

Så jag satte mig ner och lyssnade igen. Verkligen lyssnade, försökte ta in detaljer. Och visst, kovändningen är härmed genomförd. Contra har ett sofisikerad känsla över sig. Och där jag förut tyckte att det var väl kladdigt och sött, där jag kan nu urskilja små smarta popmelodier. Och även om deras identitet (det klassiska, afrikanska, intellektuella, glada raka gitarslingor) är tydlig så finns det en klar skillnad mellan deras två hittils utgivna skivor.

Vampire Weekend är och kommer troligtvis heller aldrig bli ett band att luta sig emot när livet känns tungt. Sådana band finns det dock som tur är gott av, och olika funktioner ska fyllas. Och Contra är en fin liten pärla att bära med sig in i sommaren.



/Ledley

Playlist vecka 13

Veckans lista består utav populärmusikaliska stycken som skulle kunna sorteras in under kategorin "Chill".

¤ El Perro Del Mar - I Gotta Get Smart
¤ Fontän - Early Morning
¤ Studio - No Comply
¤ Bright Eyes - Going For The Gold
¤ The Tough Alliance - Looking For Gold
¤ M.Ward - Jailbird
¤ MGMT - I Found A Whistle

Lyssna här.



/Ledley

Hem hittar man alltid #2 - Patrick Wolf

Att upptäcka för mig nya musikaliska förmågor och således ny musik är någonting av det bästa jag vet. En gnista tänds. Ibland hålls lågan levande, ibland dör den ut. Vi hade i alla fall en bra tid tillsammans. Men så finns det också de artister som man alltid återvänder till. Man släpper taget ett tag, men man kan ge sig fan på att tiden kommer då man hittar tillbaka till varann och förstår varför man fastnade för artisten i fråga från första början. Alex Turner är en av dessa, Håkan och Joel är två andra och Patrick Wolf är en fjärde.

Patrick Wolf, detta musikaliska underbarn. Hans musik är allt. Utåtriktad, känslig, kaxig, svår och enkel, skitig, vacker, smärtsam och dramatisk. Patrick Wolf är sitt eget uttryck. En blandning av det elekroniska och klassiska. Exprementiellt, sorgligt och glatt.

Jag gjorde en liten lista till hans ära. Tyvärr, jävla spotify!, så innehåller den enbart låtar ifrån Wolfs två senaste album. Därav går vi miste om pärlor som The Libertine och Tristan. Å andra sidan bjuds här på hans i mitt tyckte kanske allra bästa verk, Augustine och Damaris.

Patrick Wolf, mina vänner.

/Ledley

Sleigh Bells

Rockigt, skitigt, motoriskt, drivet, sött, tufft, intensivt.

Lyssna på Brooklynduon Sleigh Bells HÄR, se dom live på sommarens Stay Out West.

/Ledley

Playlist vecka 12

Veckans spellista gör sig riktigt bra till äggmålning och diverse andra påskaktiviteter.

¤ Xiu Xiu - Gray Death
¤ My Morning Jacket - What A Wonderful Man
¤ The Drums - I Felt Stupid
¤ Johnossi - What´s The Point
¤ Delphic - Doubt
¤ Titus Andronicus - Titus Andronicus Forever
¤ Dinosaur Jr. - What Else Is New?
¤ Spoon - Don't You Evah

SPOTIFYLÄNK.

/Ledley

Titus Andronicus

Hur känner man av att ett punkband är från New Jersey? Jo, på textrader likt denna:

"Cause tramps like us, Baby we were born to die!"

Sköna NJ-rockarna Titus Andronicus är just nu aktuella med sitt andra album The Monitor. Lyssna på skivan HÄR.