U2 tog Göteborg med storm!

Förväntningarna inför U2:s spelningar på Ullevi var skyhöga, ingen förväntade sig någonting annat än en succé och en totalt omvälvande upplevelse. Dublin, Barcelona och Berlin var bara några av städerna där publiken tidigare under U2:s pågående 360 tour blivit totalt knockade av den mäktiga och alldeles underbara upplevelsen som det faktiskt är att se det irländska rockbandet år 2009.

Redan efter fredagens konsert var succén ett faktum och U2 kunde mycket väl ha nöjt sig där, det fanns egentligen inget mer att bevisa för publiken och inte kunde väl ett band vara så fantastiska två kvällar i rad? Mr. Bono tänkte dock i andra banor, han såg fredagen som en uppvärmning och lovade på fredags natten en om möjligt ännu vassare show på lördagen.

Vad rätt han hade, Lördagens spelning var två timmar fyllda av eufori, stekheta gamla klassiska U2 hits och en scenshow som inte står att jämföra med något annat i denna värld. Om spelningen och showen var magnifika var inte publiken långt efter. Vågen rullade varv efter varv på Ullevis läktare redan en halvtimme innan U2 steg på, ståplats klappade igång arenan gång efter gång och publikens idoga viftande med vita tygstycken på begäran av U2:s svenska fanclub skapade en mäktig inramning.

U2 väljer att inleda med 4 låtar från nya plattan, det skapar möjligtvis viss osäkerhet i publiken eftersom dessa låtar inte riktigt har hunnit sätta sig i folks medvetande, men stämningen är trots detta helt galen. När bandet sedan i tur och ordning drar av Beautiful day, New Years day och still have'nt found what i'm looking for fullkommligt exploderar hel Ullevi, inte en enda kotte på hela arenan sitter still och allsången i den sistnämnda låter spräcker alla ljudvallar. Superlativen räcker inte till för stämningen som uppstår i denna låt.

One, with or without you, sunday bloody sunday, where the streets have no name, listan kan göras oändlig på alla hitar som sedan fortsätter att strömma ur den ljudanläggningen med det perfekta ljudet.

Scenen då? The claw, var den så mäktig som ryktena säger? Svar: JA!!! Den va till och med snäppet mäktigare än förväntat. Utseendet liknar som ni kan se på filmen nedan någon form av futuristiskt rymdskepp och den skiftar hela tiden färg i rött, blått, grönt och alla möjliga färger. Scenens storlek är så enoem att masten som är placerad på toppen av den når lika högt som ullevis pelare. Bara the claw ensam på ullevi utan medföljande rockband skulle vara värt att betala för att se, den visuella upplevelsen är oslagbar!

Kombinationen U2 och the claw är år 2009 helt enkelt den perfekta konsertupplevelsen och lämnar inget i övrigt att önska!

Nedan serveras ni Beautiful Day


/Montana

U2 invaderar Ullevi!

Det har förmodligen inte undgått någon att Bono, the edge, Adam Clayton samt Larry Mullen JR är på besök på Sveriges framsida. Mina damer och herrar, U2 är i stan. Det legendariska irländska rockbandet intar klassisk konsertmark när betongbunkern Ullevi på fredag och lördag återigen står som värld för dubbla arenakonserter av enorma mått.

U2:s 360 tour har hyllats av en enig kritikerkår världen över och enligt uppgifter skall detta vara en arenashow av bombastiska mått som tar arenarocken till en helt ny nivå. Att deras enorma scen the claw kräver 104 långtradare för att fraktas runt över Europa och är den största scen som någonsin entrat Ullevis matta talar sitt tydliga språk och ger en fingervisning om vad vi kan förvänta oss.

Oavsett vad man tycker om U2 har man förmodligen hört många av deras största hits ett otal gånger, flera av dem är riktiga klassisker som omöjligen kan lämna någon oberörd. U2:s största styrka är enligt undertecknad deras fantastiska förmåga att kombinera det som vanligtvis är en fullkommligt omöjlig kombination, nämligen att producera ett stort antal hits som verkligen berör och sätter sitt avtryck i människors medvetande. Inte många andra artister, kanske ingen, klarar den kombinationen på ett lika briljant sätt. Nedan serveras ni trippeln One, sunday bloody sunday och still haven´t found what i´m looking for. Tre låtar som är ett utmärkt exempel på ovan nämnda förfarande.